30 dagars betalningstid – basta!

KRÖNIKA. ”Vilken fråga tycker du just nu är den viktigaste för svensk underleverantörsindustri?”

Det var en av frågorna vi ställde i den senaste versionen av Under­leverantörsbarometern signerad Svensk Industriförening, Sinf. En rak och enkel, men samtidigt väldigt svår fråga.

Vi efterlyste tankar och fria svar, varför vi uppmanade företagarna att med egna ord berätta vad de upplevde som högsta prioritet just nu. Helt klart är det tre punkter som dominerar:

Betalningstider.

Kompetensförsörjning.

Konkurrenskraft – återflytt till Sverige.

Dessa punkter hänger ihop på flera sätt. När ett problem dyker upp tar man ofta politiken till hjälp. Ibland är det helt rätt väg att gå, men det finns också lösningar som kan hanteras utan inblandning från våra folkvalda. Det tydligaste exemplet är betalningstider. Om dessa skulle följas och ses som heliga skulle hjulen snurra snabbare och hela industriapparaten bli effektivare. Det är långt ifrån första gången vi lyfter frågan.

Låt oss bena lite i detta; tanken med gällande lagstiftning är att näringsidkare som gör affärer med varandra ska betala på 30 dagar. En avvikelse ska föregås av en förhandling mellan köpare och säljare, men dessvärre är detta bara ett önsketänkande från lagstiftarna. Den tänkta förhandlingen är i praktiken en förutsättning för affär. Verkligheten är som sagt en annan och betalningstider på 60, 90 och ibland 120 dagar blir allt vanligare. Tyvärr.

Lägg därtill att betalningstiden ofta börjar efter godkänd leverans eller annan dag som kunden bestämt som fakturadag. Konsekvensen av de långa betalningstiderna är att underleverantören, ofta ett mindre företag, måste finansiera sin verksamhet på annat sätt.

I praktiken innebär 30 dagars extra väntan på betalning minskade möjligheter till utveckling, investeringar och rekryteringar. Med ett enkelt exempel kan det se ut så här: Underleverantören AB omsätter 30 miljoner kronor per år, det vill säga 2,5 miljoner kronor per månad. Det innebär att de efter 30 dagar har 2,5 miljoner som ska finansieras på annat sätt än genom att kunden betalar. Likviditetsbristen gör att offensiva beslut blir lidande. I stället för att investera i effektivare produktion genom till exempel ökad automation eller att rekrytera kompetens som stärker konkurrenskraften ligger underleverantörerna lågt. De vet ju inte när nästa ”fiffighet” kommer från kunderna vad gäller betalningar.

Sammanfattningsvis gäller att ju mer likviditet som finns hos underleverantörerna, desto större möjlighet för dem att kunna rekrytera och automatisera för att öka konkurrenskraften. Om nu de stora kunderna inom industrin vill ha bättre och konkurrenskraftigare underleverantörer, så sitter de själva på den viktigaste och enklaste lösningen. Betala i rimlig tid! 30 dagar. Punkt slut.

Kontentan av det blir att ni kommer att få ännu vassare underleverantörer som bidrar till er framgång. Att kräva mer samtidigt som man skapar ekonomisk osäkerhet är en dålig väg för att utveckla svensk industri.

Industrin har en egen nyckel till ökad konkurrenskraft. Använd den.

Anders Ekdahl
f.d. VD för Svensk Industriförening, Sinf, och ordförande i tankesmedjan Automathink.
Krönika: Nyteknik

Senaste nytt

  • Prenumerera på nyhetsbrev

Obligatorisk