När löneavtalen förhandlades 2020 hade den första vågen av pandemin ebbat ut och parterna hade ingen aning om att pandemin skulle följas av ytterligare tre vågor och att Ryssland skulle invadera Ukraina. Det är ett dilemma när man förhandlar ett långt avtal (som denna gång, 29 månader) att kunna sia rätt om hur den ekonomiska utvecklingen kommer att påverka reallöneökningarna under avtalsperioden. Därför är det inte ovanligt att de flesta avtal förses med en uppsägningsklausul för det sista avtalsåret för att parterna bland annat ska ha möjlighet att ta hänsyn till de ändrade ekonomiska förutsättningar. Såvitt jag vet har dock inga avtal sagts upp utan det är det avtal med de avtalsvärden som skrevs 2020 som alltjämt gäller.
I vissa avtal (tjänstemannaavtal) där huvudregeln är att lönerna efter lokala överläggningar ska bestämmas eller där lönehöjningarna bestäms efter samtal med den enskilde tjänstemannen (till exempel Ledaravtalet) kan frågan om aktuell inflationstakt visserligen komma upp på bordet. Om parterna inte blir överens om annat så är det dock avtalets framförhandlade värde som gäller.
