För många små och medelstora företag är sena betalningar mer än en administrativ irritation – de är en direkt likviditetsfråga. Trots att varor och tjänster levereras enligt avtal tvingas många leverantörer vänta veckor eller månader på betalning. Samtidigt finns det flera juridiska verktyg som kan stärka företagets ställning.
Sena betalningar är ett välkänt problem i svenskt näringsliv. Enligt Intrums European Payment Report uppger 56 procent av de svenska företagen att de accepterar längre betalningstider än de egentligen är bekväma med för att behålla sina kunder. Mer än hälften bedömer dessutom att problemen med sena betalningar kommer att öka. För många mindre företag innebär det att värdefull tid läggs på att bevaka och följa upp förfallna fakturor i stället för att utveckla verksamheten.
Detta är en utveckling som SINF under lång tid har uppmärksammat i sitt opinionsarbete. När större företag ensidigt pressar betalningstiderna eller betalar senare än avtalat flyttas finansieringskostnaden över på de mindre leverantörerna. I praktiken blir det mindre företaget en kostnadsfri bank åt sin kund – något som hämmar investeringar, nyanställningar och tillväxt.
Avtalet – leverantörens viktigaste skydd mot sena betalningar
Den bästa åtgärden mot sena betalningar vidtas redan innan affären genomförs. Betalningstid, dröjsmålsränta, påminnelseavgift och hur en obetald fordran ska hanteras bör regleras tydligt i avtalet eller i företagets allmänna försäljningsvillkor. Även om lagen ger ett grundläggande skydd blir rättsläget betydligt tydligare när villkoren är avtalade. Tydliga betalningsvillkor minskar risken för tvister och ger leverantören ett starkare utgångsläge om betalningen uteblir.
Dröjsmålsränta – så mycket har du rätt att ta ut
Om en faktura inte betalas i tid har leverantören normalt rätt att ta ut dröjsmålsränta enligt räntelagen. Har parterna inte avtalat om någon annan ränta gäller den lagstadgade dröjsmålsräntan, som motsvarar Riksbankens referensränta plus åtta procentenheter. Mellan företag råder stor avtalsfrihet och det är därför möjligt att avtala om både en högre och en lägre dröjsmålsränta. Ett tydligt avtalsvillkor minskar osäkerheten och gör det enklare att kräva ersättning när betalning sker för sent.
Påminnelseavgift – därför måste den vara avtalad
Många företag utgår från att en påminnelseavgift alltid får läggas på en försenad faktura. Så är det inte. För att få ta ut en påminnelseavgift om 60 kronor krävs normalt att avgiften har avtalats i förväg eller att gäldenären på annat sätt har förbundit sig att betala den. Därför är det klokt att redan i avtalet eller de allmänna villkoren ange att påminnelseavgift kommer att debiteras vid sen betalning.
Beloppet är kanske inte avgörande i sig, men det visar att företaget arbetar konsekvent med sin kravhantering.
Förseningsersättning – 450 kronor många glömmer att ta ut
Vid handel mellan företag har leverantören dessutom rätt att kräva en lagstadgad förseningsersättning om 450 kronor när en betalning blir försenad. Ersättningen infördes för att motverka sena betalningar och kompensera borgenären för de administrativa kostnader som uppstår när en faktura inte betalas i tid. Förseningsersättningen kan tas ut utöver dröjsmålsräntan, men den är inte avsedd att kombineras med samtliga schablonersättningar enligt lagens regler om ersättning för inkassokostnader. I praktiken bör företaget därför ta ställning till vilket ersättningssystem som är mest fördelaktigt i det enskilda fallet.
Nästa steg: inkasso och Kronofogden
Om kunden trots påminnelser inte betalar är nästa steg normalt att skicka ett inkassokrav.
Enligt lagens regler om ersättning för inkassokostnader kan borgenären under vissa förutsättningar ha rätt till ersättning för bland annat ett inkassokrav och, i förekommande fall, kostnader för att upprätta en amorteringsplan. Har företaget redan tagit ut den lagstadgade förseningsersättningen på 450 kronor påverkar det dock möjligheten att få ersättning för dessa åtgärder. Om betalning fortfarande uteblir kan fordran därefter drivas vidare genom ett betalningsföreläggande hos Kronofogden eller, om fordran bestrids, genom domstol. Det viktigaste är dock att agera i tid. Ju längre en obetald faktura blir liggande, desto större är risken att kundens betalningsproblem blir leverantörens problem.
Checklista: så stärker du företagets position vid sena betalningar
- Reglera betalningsvillkoren tydligt i avtalet.
- Avtala om dröjsmålsränta eller hänvisa till räntelagen.
- Avtala om rätt att ta ut påminnelseavgift.
- Ta ställning till om förseningsersättning eller ersättning enligt lagens regler om inkassokostnader är mest fördelaktig.
- Följ upp förfallna fakturor direkt.
- Vänta inte för länge med att skicka ett inkassokrav.
- Agera konsekvent – sena betalningar blir sällan lättare att driva in med tiden.
Betaltider är en konkurrensfråga för hela näringslivet
Att få betalt i tid handlar inte bara om god affärssed – det är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv. När stora företag systematiskt förlänger sina betalningstider flyttas finansieringsbördan över på mindre leverantörer, som ofta har betydligt sämre möjligheter att bära den kostnaden.
Sinf fortsätter därför att driva frågan om rimliga betaltider och en sund betalningskultur. Samtidigt finns det mycket varje företag själv kan göra. Genom tydliga avtal, konsekvent kravhantering och god kännedom om de rättigheter som lagen ger kan många onödiga likviditetsproblem undvikas.
Dröjsmålsränta: Referensräntan + 8 procentenheter (om inget annat avtalats).
Påminnelseavgift: 60 kr (kräver avtal eller annan förbindelse).
Förseningsersättning (B2B): 450 kr.
Inkassokrav: Ger normalt rätt till ersättning för inkassokostnaden enligt lag.
Sinf är en oberoende arbetsgivarorganisation som organiserar små och medelstora industri- och tjänsteföretag, med eller utan kollektivavtal. Om du inte är medlem och vill ha svar på fler frågor eller titta på juridikbanken – bli medlem!
