Med vårt beroende av internationell handel kan vi i Sverige inte avvika kraftigt i hur arbete beskattas. I ett första steg mot normalisering bör arbetsgivaravgiften sänkas med 6 procentenheter, skriver företrädare för tio näringslivsorganisationer.
Företagen i Sverige upplever tuffa ekonomiska tider. Lågkonjunktur samt växande problem med kriminalitet pressar små och medelstora företag. Samtidigt ökar kostnaderna på grund av stigande komponentpriser samt att den tidigare nedsatta arbetsgivaravgiften för unga har höjts. Småföretagen drabbas extra eftersom de ofta är inriktade på hemmamarknaden och har svårt att föra kostnadsökningar vidare under nuvarande förhållanden med pressad köpkraft.
Glädjande nog finns en vilja till omprövning av näringspolitiken, allt fler vill medverka till att småföretagen kan leva och utvecklas. Skatter och avgifter på arbete borde absolut vara en del av en sådan omprövning. I stället för dyrbara och byråkratiska ”främjandeinsatser” finns en enkel och billigare lösning i form av långsiktiga och permanenta sänkningar av arbetsgivaravgiften. Arbetsgivaravgiften bör sänkas med 6 procentenheter, vilket skulle innebära att vi tar steg mot en normalisering av arbetsgivaravgiften i relation till övriga länder inom EU.
Om denna reform införs skulle Sverige bli ett land där personer i arbete med normala inkomster kan behålla 60 procent av bruttolönen. I länder med liknande ekonomi som vår behåller individer med normala inkomster 63 procent av bruttolönen om de är ensamstående. Till skillnad från Sverige finns i många andra länder särskilda skattelättnader för dem som har familj och barn. De som bor med familj och barn i liknande länder behåller 68 procent av bruttolönen efter arbetsgivaravgiften och inkomstskatten. För att den som har barn och familj ska få samma skattebörda i Sverige som i omvärlden krävs alltså mer än en sänkning av arbetsgivaravgiften med 6 procentenheter, men det är en bra början på normalisering av det svenska skattetrycket.
Vår föreslagna reform innebär att Sverige närmar sig omvärlden när det handlar om kostnad och belöning för arbete. Under senare tid har skattekilen, kombinationen av arbetsgivaravgiften och skatt på arbete, sänkts i ett flertal ekonomier liknande den svenska. I Sverige har dock reformviljan avstannat efter införandet av jobbskatteavdragen.
Tidigare studier har underskattat fördelen av sänkt arbetsgivaravgift för unga, då dessa bara beaktat substitutionseffekten, att unga anställs mer än andra om de har lägre arbetsgivaravgift. Det finns dock även en skaleffekt som går ut på att företagare blir benägna att anställa fler, oavsett ålder, i samband med att sänkt arbetsgivaravgift driver ned deras kostnader.
En sänkning av arbetsgivaravgiften leder även till en rad övriga positiva effekter. För personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden främjar det förutsättningarna att komma in i arbete, vilket är särskilt relevant för att minska utanförskapet bland utrikesfödda och unga. För de som har en starkare ställning på arbetsmarknaden leder det på sikt till högre löner och därmed större drivkrafter till karriärutveckling. Utgifterna för kommuner och regioner minskar eftersom lönekostnader är en stor del av kostnadsmassan.
En av de stora utmaningarna i Sverige är att viljan att bli företagare och viljan att expandera bland existerande företagare i många fall är begränsad eller saknas. Det upplevs inte som tillräckligt attraktivt att vara arbetsgivare i dagens Sverige, varför vi ser en kraftigt stigande medelålder bland småföretagarna. Eftersom fyra av fem nya jobb skapas i småföretagen så innebär detta att arbetsmarknaden stagnerar. En långsiktig sänkning av arbetsgivaravgiften stärker drivkrafterna till företagande, då det leder till något tryggare inkomster för företagarna själva samt stärker företagens ekonomiska resultat, med ökad motståndskraft inför kriser som följd. Till sist skulle reformen verka inflationsdämpande, då lönekostnader är en viktig del av priset för olika varor och tjänster.
De organisationer som står bakom denna text representerar betydande delar av näringslivet och vi är övertygade om att Sverige behöver en långsiktigt hållbar sänkning av arbetsgivaravgiften, förslagsvis med 2 procentenheter åt gången. I likhet med jobbskatteavdraget kan varje steg i reformarbetet få fart på den ekonomiska utvecklingen, så att det delvis öppnar upp för nästa steg.
I den genomsnittliga utvecklade ekonomin är nivån av arbetsgivaravgifter strax över 17 procent, nära hälften av 31,42 procent som är nivån i Sverige. Vårt näringslivs konkurrenskraft avviker i många avseenden inte nämnvärt från motsvarande i jämförbara länder. I förlängningen är det därför inte rimligt att arbetsgivaravgiften i Sverige fortsatt ska vara närmast dubbelt så hög som genomsnittet för världens moderna ekonomier. Det är dags att agera genom en reform som är inflationsdämpande, höjer invånarnas möjligheter till arbete och inkomst, stärker samhällsekonomin och skapar mera motståndskraftiga företag.
