Största utmaningen idag som ordförande är att förstå organismen Sinf och alla branschorganisationer, vilket har tagit tid att göra. Sedan att omforma Sinf för framtiden, att gå från en organisation som ärligt talat varit “mossig” till att bli en ung och kreativ organisation.
Hur ser du på Sinf paketet – levererar vi det företagarna efterfrågar?
Jag nämnde tidigare att Sinf har varit lite “mossigt” och att vi håller på att organisationsväxla för att föryngra organisationen. Jag tror att Sinf har en solid bas att stå på där Sinf levererar kvalitativ och kompetent arbetsrätt och affärsjuridik till medlemmarna. Om du skulle fråga medlemmar och samarbetspartners så tror jag att det är just det svaret du får, bra leverans då det gäller arbetsrätt och affärsjuridik. Det är där Sinf har sin styrka och har haft sin bas.
Frågan är om vi ska fortsätta att svara när det ringer eller ska vi vara en mer proaktiv organisation? Hur får medlemmarna störst nytta av Sinfs utbud? Jag anser att Sinf ska vara det enda valet av arbetsgivarorganisation för små och medelstora företag. Företag som söker affärsjuridik, arbetsrätt och i viss mån affärsutveckling får den servicen av oss.
Vi har kommit en bra bit på väg, men det finns fortfarande arbete kvar att göra. Framförallt har vi en bra kommunikation med våra medlemmar idag. Idag söker vi upp medlemmarna aktivt för att se vad de tycker om oss, vad vi saknar i leveransen och vad de önskar i framtiden. På det sättet har vi en mycket mer kreativ och öppen organisation än vad vi hade för några år sedan. Tjänsterna kan givetvis tydliggöras. Vi behöver titta på paketering och sådant.
Vart tror du att Sinf är om tio år?
Vi ska vara det självklara valet för små och medelstora företag vad gäller arbetsrätt och affärsjuridik. Förhoppningsvis är vi också en viktig spelare bland arbetsmarknadsparterna. De lyssnar på oss när det rör sig om näringslivsfrågor ur ett industriperspektiv, till exempel tillverkning och produktion. Att vi kan vara en motpart och röst för våra medlemmar. Om det innebär att Sinf levererar affärsutveckling eller lobbyfrågor, det spelar inte så stor roll. Vi ska i alla fall vara det självklara valet när en kund har problem eller allra helst innan de har problem. Sinf ska svara på dagens frågor och samtidigt utvecklas med vårt erbjudande. Så som vi jobbar idag, vara lösningsorienterade.
Hur ser utmaningarna ut i ditt bolag?
Vi är leverantörer till fordonsindustrins underleverantörer. Alltså så långt ner i näringskedjan man kan komma. Vi har faktiskt ätit oss igenom de flesta utmaningar som många andra står inför idag, till exempel när det gäller globaliseringen. Vi är idag globala och våra kunder verkar på en global marknad. Våra konkurrenter är också externa. Vi har tagit oss igenom många av de här problemen. Men ett av de största problemen som jag ser idag är kompetensförsörjning, som inte finns i Sverige.
Det här akademikerperspektivet som socialdemokraterna drivit i trettioårs tid håller på att utarma Sverige. Vi industriföretag kan inte fylla på med vanlig arbetskraft underifrån. Det gör att vi har alla nivåer av kompetensbehov i den här typen av företag. Vi utvecklas och börjar bli mer avancerade. Det betyder inte att vi inte behöver produktionspersonal eller har enklare arbeten, men den personalen vi behöver finns inte att få tag på. Jag har rekryterat två personer i år, varav den ena jag tyvärr fått knycka från ett annat företag, en branschkollega. Den andra har jag hittat i en helt annan bransch.
Sedan augusti i fjol har jag haft fyra rekryteringsfirmor som letat personal med ljus och lykta, men de har inte kunnat presentera en enda kandidat. Det är lite hur vardagen ser ut i Sverige när det gäller just kompetensförsörjningen. Vi ser ytterligare behov, men vi har fått lösa det genom att köpa produktion för flera miljoner i år just för att vi inte får tag på personal. Det här är ett arbetssätt som vi har fått vänja oss vid. Vi har löpande övertidsavtal, vi är nästan uppe på anståndsnivå nu. Det som händer är att vi är tvungna att ta ut den här tiden. Kunderna gör inte avkall på sina leveranser utan vi måste leverera.
Vad tror du beslutsfattarna behöver göra för bättre kompetensförsörjning?
Jag köper att LO vill behålla högskolebehörighet i alla yrkesprogram. Vilket är bra för att säkerställa att alla kan göra vad de vill göra efter grundskolan. Det är inte det som är problemet, det vi måste inse är att vi har olika problem på olika nivåer i samhället. Vi kan inte acceptera att alla är lika eller att alla har samma förutsättningar och att alla inte vill bli akademiker. Det vi kan konstatera är att de flesta vill eller behöver ett arbete.
De teoretiska baskraven för gymnasiet höjs ständigt. Redan på gymnasienivå hindras människor att komma in på gymnasieprogrammen för att de inte har behörighet. Det som då händer är att elever som inte är behöriga i de teoretiska ämnena, så som biologi eller biokemi, inte kommer in. Den person som vill bli svetsare, men inte har gymnasial behörighet kommer inte in på utbildningen utan hamnar då på en introduktionsutbildning på tre år. Där man får äran att läsa upp sina betyg för att gå den rätta gymnasieutbildningen. Men om det är en person som inte vill vara i skolan då, hur ska den personen komma in i yrkeslivet? Samhället är så snett, man måste acceptera att vi har enklare arbeten att erbjuda.
Lösningen är att se att vi har olika typer av kompetens och vi har människor som är lojala som via yrkesprogram kan hitta ett jobb. Om du sedan vill vidareutbilda dig finns möjligheten att gå Komvux. Att göra tvärtom, komma ut som samhällsvetare och sedan vilja sadla om till kock går tyvärr inte. Det är inte möjligt i svenska samhället. Du får inte läsa en YK (yrkesutbildning) om du har gått en teoretisk samhällsutbildning.
Tidigare var det en stolthet i att vara verktygsmakare. Det är många av dem som idag har blivit chefer och så vidare. De har gått underifrån och upp, det är väldigt svårt att göra tvärt om. Det är också svårt att sätta en akademiker på ett enklare jobb för de tar inte den typen av jobb. Utmaningen är att någon måste ju utföra de enklare jobben också.
Vad känner du att ni gör för att locka medarbetare för att jobba hos er?
Generellt då det gäller svensk industriproduktion så är det ganska fyrkantigt på grund av starka fackliga organisationer i Sverige. Det är mycket vi och dom. Jag har mitt förflutna i databranschen och har inte jobbat så innan, utan haft högt i tak och flextid. När jag började här var det en verkstad där det var mycket vi och dom. Jag skulle sitta i ett rum och äta lunch och de andra i ett annat rum. En minut över fyra var det släckt och stängt här. Jag trodde först att det var något som gick sönder. Jag fattade inte vad som hände.
Jag har kämpat med att luckra upp det här täcket, vi och dom. Om det är någon som vill ta ledigt så får den personen det, trots att vi har mycket att göra. Jag vet också att den personen vid ett senare tillfälle ställer upp och jobbar två timmar extra. Det här har gjort att jag nästan inte har någon sjukfrånvaro. Jag vet också att familjen kommer först och jobbet i tredje hand, vilket bara det är en viktig insikt. Jag har också jobbat mycket med den yngre generationen, vad premierar dom. Arbetsmiljö och öppen struktur är något vi valt att fokusera på. Vi erbjuder bland annat frukost varje morgon, friskvårdsbidrag, massage och åker ut på aktiviteter.
Vi har fått jobba mycket lokalt för det är inte många som vill flytta ut till Kisa där vi sitter idag. I verkstaden har vi en lärotid på cirka tre till fem år, vilket gör att det är kostsamt om någon slutar innan fem år. Därför är vi måna om att personalen ska stanna kvar. När vi söker arbetskraft söker vi lokalt, de behöver inte ha rätt kompetens utan vi lär dem gärna så att de stannar i företaget.
Jag tror också på företag som gör lyckade generationsskiften, investerar i ny teknik och tänker nytt. Det är de företagen som överlever i vår bransch, resten kommer att försvinna.
