Efter Sernekes spektakulära konkurs har det i media uppmärksammats att fler än 150 leverantörer blivit stämda av konkursboet att tvingas återbetala ersättning för redan utfört arbete. Många av dessa företag har agerat i god tro, men riskerar ändå betydande återkrav och som följd därav kanske egen konkurs. Den juridiska grunden för denna situation är återvinning enligt 4 kapitlet konkurslagen, som reglerar när betalningar till leverantörer kan krävas tillbaka om de exempelvis skett nära inpå konkursen.
Återvinning – ett brett regelverk
När ett företag går i konkurs har konkursförvaltaren skyldighet att bl.a. granska betalningar som gjorts före konkursen. Syftet är att säkerställa att alla borgenärer behandlas lika. Särskilt granskade är betalningar under de sista tre månaderna före konkursansökan, om de avviker från det normala. Under denna period kan betalningar av förfallna skulder ibland återvinnas även om leverantören varit i god tro. Det krävs normalt inte att leverantören känt till kundens ekonomiska problem, utan återvinningen är till stor del objektiv.
De mest riskfyllda betalningarna
I praktiken angrips inte alla betalningar, utan det rör sig om typiska mönster såsom:
• Klumpsummor som reglerar flera gamla fakturor
• Betalningar efter särskilda påtryckningar
• Betalningar som avviker från tidigare betalningsmönster
• Selektiva betalningar till ”strategiskt viktiga” leverantörer strax före konkursen
Sådana betalningar ses ofta som krishantering och prioritering, vilket återvinningsreglerna är avsedda att motverka.
Juridiska nyanser kring återvinningskrav
Att en betalning sker inom tre månader före konkurs innebär inte i sig att den automatiskt kan krävas tillbaka. Konkursförvaltaren måste visa att förutsättningarna för återvinning enligt någon av bestämmelserna i 4 kap. konkurslagen är uppfyllda. Det kan handla om att betalningen avsevärt försämrade gäldenärens ekonomiska ställning, men också om omständigheter kring betalningssättet, tidpunkten eller att mottagaren borde ha insett att gäldenären var på obestånd.
Bedömningen av om gäldenärens ekonomi försämrats avsevärt görs mot bakgrund av bolagets samlade ekonomiska situation. En betalning som är betydande i förhållande till likviditet och skuldsättning, eller som sker när bolaget redan befinner sig i akuta likviditetsproblem, kan därför anses återvinningsbar även om den framstår som affärsmässigt normal. Särskild vikt kan också fästas vid om betalningen skett under press, avvikit från tidigare betalningsmönster eller föregåtts av flera påminnelser, stoppade leveranser eller andra signaler om betalningssvårigheter.
För leverantörer som arbetat strukturerat, fakturerat löpande enligt avtal och inte haft anledning att uppfatta kunden som på obestånd, är det dock ofta svårt för konkursboet att nå framgång. I praktiken förlikas eller återtas många återvinningskrav efter bestridande, även när betalningen skett kort tid före konkursen.
Hur kan leverantörer minska risken?
Lärdomen för leverantörer är tydlig: kontinuerliga och normala betalningar är det bästa skyddet. Domstolar fäster stor vikt vid om betalningarna:
• Skett löpande
• Gjorts enligt avtalade förfallodagar
• Följer tidigare betalningsmönster
• Har tydlig koppling till nyligen utfört arbete
Sådana betalningar betraktas ofta som normal affärsverksamhet, även om kunden har ekonomiska svårigheter. Om kunden har uppenbara betalningssvårigheter och kreditupplysningar visar på många betalningsanmärkningar kan detta i efterhand tillmätas betydelse vid bedömningen av om leverantören borde ha insett kundens ekonomiska situation. I sådana situationer finns det alltså skäl att vara mer uppmärksam vid fortsatta uppdrag.
Processen vid återvinningskrav
För många leverantörer kommer återvinningskravet som en överraskning. Processen ser ofta ut så här:
1. Formellt kravbrev från konkursförvaltaren
2. Bestridande efter viss skriftväxling
3. Förlikningsdiskussioner
4. Eventuell domstolsprocess
Förlikningar är mycket vanliga. Konkursbon har ofta många parallella krav och saknar resurser att processa alla. Uppgörelser där leverantören återbetalar 20–50 procent av det ursprungliga kravet är vanligt, och ibland dras kravet tillbaka helt efter ett välgrundat bestridande.
Sammanfattning och råd
Serneke-fallet visar att även korrekt agerande leverantörer kan drabbas av återkrav vid en kunds konkurs. Det understryker vikten av att arbeta strukturerat: fakturera regelbundet, undvik klumpsummor, använd sedvanliga betalningsvillkor, dokumentera rutiner och betalningsmönster samt ta kreditupplysningar. Kunskap om återvinningsreglerna är därmed inte bara juridik, utan också praktisk riskhantering för små och medelstora företag.
