De första ukrainska flyktingarna har nu varit i Sverige i över en månad. De vill jobba och letar sätt att få komma i gång. Men svenska myndigheter riskerar att slarva bort den potential de utgör, samtidigt som de svenska företagen går på knäna av bristen på arbetskraft.
Den senaste Underleverantörsbarometern visar att 62% av våra svenska företag har problem att hitta arbetskraft. Samtidigt har vi fått många duktiga, potentiella medarbetare till vårt land som vill arbeta och som letar sätt att nå ut, men myndigheternas senfärdighet gör att vi varje dag missar möjligheter till att hjälpa såväl människor till ett bättre liv som företagen till en bättre tillväxt. Var fjärde person i Sverige lever idag på bidrag, vilket handlar om 1,3 miljoner människor. Det kostar samhället 270 miljarder kronor årligen. Agerar man inte snabbt riskerar man att upprepa misstagen som gjordes vid 2015 års flyktingström, men det finns möjligheter om vi tillsammans agerar snabbt och rätt.
Sinfs vd Sanna Arnfjorden Wadström har själv ukrainska flyktingar boende hos sig och har även förmedlat stöd och flyktingboenden till en rad andra nödställda familjer.
-Det behövs en snabb inslussning in i den svensk skolan. Här finns en försiktighet eller osäkerhet hos kommunerna som fördröjer beslut och uppvisar avsaknad av handlingskraft, säger Sanna. Det är viktigare att barnen får sysselsättning och stöd en liten tid varje dag än att allt är perfekt, fortsätter hon. Kyrkan i vår region har gjort stora insatser. Även föreningslivet och pensionärerna har gjort ett viktigt arbete. Exempel är föreningar som öppnar för barnaktiviteter, språkcaféer och andra aktiviteter. Det behövs språkundervisning och den skulle delvis kunna ske digitalt. Det finns föreningar i Sverige som är specialiserade på detta, ett exempel är Promise. Integrationen blir också väldigt bra när man ses varje dag vid exempelvis middagsbordet för att dels prata om skillnader i våra länder, dels skratta, gråta och dela vardagen på ett väldigt fint sätt.
Sanna Arnfjorden Wadström uppger att det behövs flera delar just nu:
- Barnen behöver snabbt slussas in i skolan. Kommuner som agerar snabbt och vågar ta beslut sparar på samhällets kostnader.
- Det behövs samordning mellan Migrationsverket och Skatteverket, så att varje flykting slipper belasta skattekontoret med ett besök för att få sitt samordningsnummer.
- Det behövs enkla lokala samordnare som kan skapa en trygg struktur för att tillvarata den enorma resurs privatpersoner och civilsamhället vill tillhandahålla. Det är en genväg till integration, enkelt utförd på lokal nivå.
- Arbetsförmedlingen behöver omgående ge besked om möjlighet till nystartsjobb och introduktionsjobb. Det skulle innebära att även flyktingar som inte kan engelska har en chans att få jobb som kan varvas med språkundervisning, undervisningen kan delvis ske digitalt via expertis. Det är viktigt att arbetsgivare får stöd för att kunna hantera språkbarriärer.
- Arbetsförmedlingen behöver också snabba upp sina bidragsprocesser till företagen. Det är inte rimligt att arbetssökande och/eller arbetsgivare får vänta i veckor på möten och besked. Ett avsevärt snabbare agerande sparar pengar åt samhället, ger företagen de resurser de behöver och stimulerar familjerna till mindre bidragsberoende, liksom bättre hälsa och välmående.
-Migrationsverket har gjort en snabb omställning i sina system och använder digitala tjänster för att snabbt få ett flöde igenom sina tillståndsprocesser. Samma hantering borde finnas på arbetsförmedlingen och på kommunerna. Lär av företagens snabbfotade sätt och civilsamhällets vilja att hjälpa till – bara då kan vi få till världens bästa integration och en betydligt bättre sysselsättningsgrad avslutar Sanna Arnfjorden Wadström.
Flyktingfamiljerna hos och runt Sanna och hennes familj har nu bott hos dem i över en månad. De hade kunnat vara i arbete för två veckor sedan om systemen hade varit på plats. Men barnen har fortfarande inte fått tillträde till den skola de behöver för att må bra och som ger mödrarna möjlighet att gå ut i jobb. Sätt gång Sverige, vad väntar ni på?