För oss som gott och väl passerat halva yrkeslivet är valen relativt enkla, men för dem som ska välja yrkesbana och har livet framför sig är valen svårare och viktigare. Vi som varit med några år kan tala om, peka på och verkligen visa industrins möjligheter.
I all kommunikation är det sändaren som är ansvarig för att mottagaren förstår. Talar man fel språk spelar det ingen roll hur man tänker eller hur väl man vill. Ibland är det kanske nödvändigt att använda löpsedelsspråk för att tränga igenom bruset till dem vi vill nå. Det kanske behövs ett språk som är rensat från industrihistoria och ingenjörstermer.
Trots att industrin fortfarande är motorn i svensk ekonomi är den uppenbarligen inte tillräckligt lockande, för annars vore det väl kö till allt från verkstadsprogrammet på gymnasiet till ingenjörsutbildningarna på högskolor och universitet. Därtill borde det vara precis lika många kvinnliga som manliga studenter.
Grunden till den kompetens som gjort svensk industri världsledande inom många områden ligger bakåt i tiden, men det är inte det som lockar nästa generation. Vad händer om vi enbart marknadsför en framtid där man lyfter fram det spännande och spektakulära? Gärna sådant som våra främsta tekniker, ingenjörer och entreprenörer redan nosat på eller har de första lösningarna på.
”Hej, kan du hjälpa oss att: utveckla självkörande fordon, tillverka fler plastprodukter av potatis, se till att textilier ibland kan ersätta metaller, göra mer med mindre energiåtgång, tillverka fler instrument än gitarrer med 3d-teknik och så vidare. Om du skulle hitta på något Skype eller Spotify-liknande på vägen är det helt okej. Bara du har nyfikenhet, intresse och drivkraft att hitta nya vägar när de gamla är nötta och dammiga. Det är nämligen precis det vi behöver.”
Tänk om det är så vi ska sälja in industrin.
Häromdagen kunde vi läsa att bilföretaget Cevt i Göteborg utvecklar bilar i en snabbare takt än vad Saab Automobile någonsin gjort. De har mer är 1 000 ingenjörer, det med bara några år på nacken. Vi ser Teslas framgångar. Vem trodde för några år sedan att man i Täby centrum, mitt bland vanliga butiker, skulle kunna köpa designade elektriska premiumfordon?
Det är svårt att förutse vad som kommer att hända och hur branscher förändras. Kanske suddas gränsen ut mellan tjänstesektorn och industrin till en enda tjänsteindustri. Då handlar det om att lyssna till kundbehov, konstruera en lösning och leverera den. Om det sedan är enstycksproduktion eller stora volymer, något virtuellt eller fysiskt, spelar ingen roll. Vi kommer att behöva dem som är snabbare, smartare och mer framåttänkande.
Jag kommer att sälja in industrin till ungdomar jag möter. Gör det du också.
Anders Ekdahl är vd för Svensk Industriförening, Sinf, och ordförande i tankesmedjan Automathink
