Den 17-18 november arrangerade OECD i samverkan med den svenska regeringen en konferens i Stockholm på temat ”Enabling the Next Production Revolution: Implications for Industry and Policy”. Makthavare och experter från hela världen samlades för att diskutera hur de förändringar som sker inom hur varor och tjänster produceras påverkar både industri och politik.
Att denna konferens hölls är bra, likaså är det bra att Sverige nu har en strategi för smart industri. Men även om svensk ekonomi totalt sett har en högre produktivitet än OECD-genomsnittet, ligger vi sämre till än jämförbara länder som exempelvis USA, Tyskland, Frankrike, Schweiz och Danmark. Svag industripolitik är orsaken.
Regeringen har gjort flera positiva satsningar på området såsom inrättandet av en advisory board för nyindustrialisering och det pågår flertalet program inom Tillväxtverket och Vinnova på temat smart industri. Men man behöver inte leta länge för att se att de utmaningar som finns för svensk industri än så länge inte matchas av den politik som drivs.
Ett exempel är den rapport som OECD lämnade in i våras, ”Reviews of Innovation Policy: Sweden 2016”. Den konstaterade att Sverige alltjämt är ett av världens bästa länder när det kommer till innovation, men att vi tappat mark relativt jämförbara länder. Rapporten pekar ut svagt ledarskap, styrning och strategisk vision, både på regeringsnivå och bland universiteten, som den huvudsakliga anledningen till att Sverige halkar efter.
Lika talande för detta problem är den utvärdering som Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, 2014 gjorde av Vinnovas Vinn Nu och Forska och Väx-program mellan 2006 och 2010. Några egentliga effekter gick inte att mäta. Likaså konstaterade Riksrevisionen i september att trots att staten årligen lägger 27 miljarder kronor på stöd till svenska företag är det oklart vilken effekt, om någon, som dessa stöd har.
När vi ställde frågan till våra medlemsföretag om vilken effekt de tror att Sveriges nya strategi för smart industri kommer att få, har svaren varit av samma natur. Företagen är glada över att regeringen väljer att satsa på industrin, men åtgärderna bedöms vara alltför spretiga. Det efterfrågas tydliga satsningar på nationella forskningscentrum inom strategiska områden, en stärkt utbildning inom naturvetenskap från grundskola till universitet och satsningar på digitalisering av svenska industriföretag.
Sist men inte minst måste den stora innovationsutmaningen mötas, att säkerställa att kapital frigörs så att alla de innovationer som vi tar fram i Sverige kan omvandlas till företag och nya arbetstillfällen.
Vår uppmaning är därför att regeringen måste våga prioritera industrin. En industrikansler – som blev ett advisory board om fyra – är ett litet steg i rätt riktning, men Sverige behöver snarare en industriminister som kan omvandla spretiga projektstöd och bidrag till ordentliga och målinriktade satsningar utifrån en strategisk vision om hur Sverige ska stärkas som industri- och forskningsnation.
Ska Sverige få en smart industri behöver vi även en smart politik.
Anders Ekdahl
f.d. vd Svensk Industriförening Sinf och ordförande tankesmedjan Automathink
